Androrra september 2013

Erebia melas  Besök i den alpina trädgården 1875 m över havet- Gräsfjäril Erebia melas  Erebia melas ingår i släktet Erebia, och familjen praktfjärilar Besök i den alpima trädgården 1875 m öh Gräsfjäril (Erebia melas) Erebia melas
Sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filipendulae)  Allmän bastardsvärmare har metalliskt blåsvart framvinge med sex röda fläckar, vilket skiljer den från alla andra bastardsvärmare. I Sverige är arten utbredd främst i Götaland och södra Svealand.  Allmän bastardsvärmare förekommer i Danmark, Norge och södra Finland. Utbredningen sträcker sig över större delen av Europa och omfattar vidare delar av Nordafrika, Syrien, Kaukasus och nordliga Iran. Lever på öppna blomrika ängs- och hagmarker, vägrenar och skogskanter. Larven lever främst på käringtand Lotus cornicularius, undantagsvis på andra ärtväxter. Arten gynnas särskilt då en lämplig gräsmark undantas från skötsel som slåtter och bete under flera vegetationsperioder och kräver att värdväxten förekommer rikligt på flera närliggande lokaler.  Fjärilen flyger i juli och den övervintrar som larv. Larven övervintrar som liten och förpuppningen sker i en kokong som sitter några på decimeters höjd exponerat i vegetationen i mitten på juni. Många bastardsvärmare kan övervintra flera gånger i larvstadiet vilket sannolikt även gäller allmän bastardsvärmare. Arten har drabbats hårt av övergödning och ogräsbekämpning på odlingsmark, dels för att näringsväxten minskat i landskapet, dels troligen för att mikroklimatet på tidigare torrängar försämrats p.g.a. den högvuxna, gödslade vegetationen. Arten är känslig för intensivt bete och tidig slåtter slår sannolikt ut vuxna larver. Speciellt vid slåtter och ensilering i plast kring midsommar drabbas pupporna som då sitter fastspunna på grässtrån och växtstjälkar. Slåtter av gräsmarker och vägkanter med moderna slåtterkrossar som mal sönder vegetationen kan slå ut lokala populationer. Såväl hårt bete som igenväxning medför att värdväxterna minskar eller skuggas ut, vilket leder till att arten missgynnas. Livskraftiga populationer av allmän bastardsvärmare är beroende av relativt vidsträckta ängsmarksarealer och kantzoner mot åkermark och skog där värdväxten förekommer rikligt. Vitfläckig guldvinge hane (Lycaena virgaureae)(Lycaena virgaureae) Nära målet för dagen Strid bäck 1703 möh nära målet. Äkta stormhatt (Aconitum napellus)  En art i familjen ranunkelväxter. Artnamnet napellus är diminutiv av grekiskans nape (rova) och betyder 'liten rova', vilket syftar på rotens form. Ursprungligen kommer arten från Väst- och Centraleuropa. Den är sällsynt förvildad i södra Sverige och återfinns då på fuktig, näringsrik mark, exempelvis bäckraviner, lövskogssluttningar, vägrenar och ödetorp. Äkta stormhatt är, som sina släktingar i Aconitum, mycket giftig, särskilt dess rot innehåller stora mängder av alkaloiden akonitin som är ett förlamande nervgift. Stormhatt har använts som medicinalväxt, främst i salvor på ytliga skador men även invärtes, på grund av akonitinets bedövande och därmed smärtstillande verkan, men på grund av dess starka giftighet har all sådan användning upphört. Giftet har även använts för avrättning och mord, bland annat skall stormhatt ha ingått i det gift Medea gav till Theseus. Det finns inget känt botemedel mot stormhattsförgiftning, enda möjligheten är att hålla hjärta och lungor igång på konstgjord väg tills giftet försvunnit ur kroppen
Källa på 2075 meter  höjd Stormhatt 2125 möh  Stormhattar, Aconi´tum, släkte ranunkelväxter med ca 100 arter storväxta, fleråriga örter i det norra tempererade bältet. De har köttiga, knölformiga jordstammar, mörkgröna, djupt handflikiga blad och stora, till färgen varierande blommor i toppställda samlingar. Blommorna är ensymmetriska med ett yttre hjälmlikt hylleblad och inuti blomman två sporrelika hylleblad. (NE) Stormhatten har kallats ”den mest giftiga växten i Europa” och dess giftighet har varit känd sedan långt tillbaka i tiden (Frohne et al., 1984). Hela växten innehåller en alkaloid, aconitin, som är ett av världens starkaste nervgifter, men det är framförallt i roten man kan hitta den högsta koncentration av denna giftiga alkaloid (Ljungqvist, 2006). Roten har alltsedan forntiden använts vid giftmord och avrättningar samt som pilgift. Det var jägarfolk, allt från japanska ainofolket i öster till irerna i väster, som använde stormhattens aconitin som pilgift (Lindeberg et al., 1982). En avrättning med detta gift ger en väldigt kraftfull och plågsam död och den användes bland annat i antikens grekland mot förbrytare (Ljungqvist, 2006). Även i den grekiska mytologin berättas det om hur stormhatten uppkommit. Det sägs att stormhatten vuxit upp ur den fradga som rann ur den ursinniga hunden Kerberos tre käftarna, då Herkules släpade upp honom från underjorden (Lindeberg et al., 1982). "Proffsrguppen" siktas på ca 2200 möh Nästan uppe – paus på 2125 möh Skogsgräsfjäril (Erebia ligea) hona 2140 möh
Stormhattar vid uttorkade sjön 2160 möh Silvertistel (Carlina acaulis) 2093 möh  Silvertistel är en flerårig, lågväxt ört som har alla blad samlade i en rosett, blommar i juli-augusti. Blomkorgen är stor, upp till sju centimeter bred och sitter ensam på den mycket korta stjälken. Blommorna är tvåkönade, rörlika och vita till purpurbruna. Frukten är hårig och har en fjäderpensel som lossnar tidigt. Silvertistel är i Sverige en odlad art som sällsynt kan påträffas förvildad. Arten hör ursprungligen hemma i Syd- och Mellaneuropa.  Odlas som prydnadsväxt, mest för sina vackra bladrosetter. Artnamnet acaulis betyder 'utan stjälk' och kommer av latinets caulis (stjälk) och a- (utan). Det äldre svenska namnet stjärntistel har också använts på arten spåtistel (C. vulgaris) Picknickpaketet förbereds Dags för avfärd med bussen Lars Thiel pekar ut ledriktningen
Vall mot laviner 1576 möh Början på Valis de Coma Pedrosa Lätt stigning i början till 1658 möh Fårvallning på serpentinvägar Vy 1720 möh mot lavinvallen
Skogsgräsfjäril (Erebia ligea) 1775 möh Ännu en gräshoppa, här 1775 möh Vy mot startplatsen från 1795 möh Silvertistel  (Carlina acaulis) 1825 möh Pärlemorfjärlil 1849 möh
Lunchdags kl 1235 1886 möh Berhard redo för lucnh Lasse markerar rastplatsen 1888 möh En maffig syrsa 1952 möh Lunch kl 1237 på 1953 möh
Lunchrast på skön gräsplätt 1995 möh Makarna Hennix rastar 1962 möh Väg General 11.1 där vi kl 14 vände vid 1972 möh Gräshoppskrock på 1856 möh Än nu en gräshoppa på gång, 1860 möh
Mindre guldvinge (Lysaena phlaeas) på 1854 möh  Mindre guldvinge, Lycaena phlaeas, är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 22 och 34 millimeter, på olika individer. Värdväxt för mindre guldvinge är olika arter i skräppsläktet, bland annat bergsyra och ängssyra. Flygtiden är antingen en generation mellan juli och september för de arktiska och alpina populationerna, två generationer (juni-juli respektive augusti-september) för de nordliga populationerna eller tre generationer mellan april och september för de längre söderut. Mot slutmålet genom vägtunnel mot laviner 1651 möh Slutstation kl 1450, men fel plats att vänta på bussen Vitfjäril på buddleja Kålfjäril (Pieris brassicae)
Vitbandad gräsfjäril (Hipparchia briseis) Amiral (Vanessa atalana) Amiral (Vanessa atalana) på buddleja Vitbandad gräsfjäril (Hipparchia briseis) Makaonfjäril (Papilio machaon)  Makaonfjäril kan börja flyga redan de sista dagarna i maj, och flygtiden varar hela juni ut. Ibland flyger den sällsynt i en andra generation i augusti. Fjärilen är omisskännlig, upp till 9 cm mellan vingspetsarna, och könen är ganska lika. Grundfärgen är oftast ljust gul med svarta vingribbor och breda svarta tvärband nära ytterkanterna. På bakvingarna har den typiska svansutskott (svalstjärtar) och en stor röd fläck som kan lura oerfarna fåglar att det är ögon. Makaonfjäril finns över praktiskt taget hela Sverige, men den saknas längst i söder och vissa delar av fjällkedjan. Den flyger med kraftfulla vingslag på såväl torra backar som i småkuperad klippterräng eller på myr- och mossmarker. Larven lever på många flockblomstriga växtarter, kanske främst på kärrsilja, men även på, strätta, strandkvanne, bockrot, spenört, palsternacka och de odlade dill och morot. (Naturhistoriska riksmuseet)
Amiral (Vanessa atalana) Amiral och pärlemorfjäril Makaonfjäril (Papilio machaon) Makaonfjäril (Papilio machaon) i buddleja Makaonfjäril (Papilio machaon)
Större dagsvärmare (Macroglossum stellatarum)  En insekt i familjen svärmare (Sphingidae). Arten migrerar varje år från Sverige söderut under vintern. Den fullt utvecklade insekten har en vingbredd på mellan 45 och 50 millimeter. Larven lever till största delen på måror och förpuppas i en markliggande kokong (spunnen). Den större dagsvärmaren har en lång snabel och kan hovra i luften medan den suger nektar och ger då ifrån sig ett surrande ljud som påminner om kolibrins. Arten är dagaktiv, i synnerhet i starkt solsken, men även i gryning och skymning. Den har även setts flyga när det regnar, vilket är ovanligt för dagaktiva svärmare.  Det har gjorts flera studier av den större dagsvärmarens synförmåga, och det har påvisats att den har en ganska god förmåga att lära sig färger. Vitbandad gräsfjäril och Större dagsvärmare Vitbandad gräsfjäril och Större dagsvärmare Vitbandad gräsfjäril (Hipparchia briseis) Pärlemorfjäril och blomfluga
Större dagsvärmare (Macroglossum stellatarum) Start kl 0945 till 3 sjöar från 1971 möh Infotavla om rutten runt sjöarna Vy 10 minuter efter starten på 1950 m Kl 10. Lugn stigning uppåt - än så länge
Allt ljus på mig, Jan kl 1001 på 1960 möh Väl samlade på nivå 2220 möh kl 1017 på 2244 möh. Startplasen i dalen i bakgrunden Sulamith i täten kl 1017 på 2244 möh Kl 1025 Första etappmålet dammen Primo 2255 möh
Kanske visar Mark hur stora fiskar han fångat i sjön Över bäck vid dammen Primo 2255 möh Längs dammen Primo Kl 11 Dammen Primo lämnas Alpros (Rhododenron Ferrugineum) 2273 möh
Alpros (Rhododenron Ferrugineum) 2278 möh Vy över dammen Primo 2311 möh Gentiana georgei  2306 möh Dammarna Primer, tv, och Mig Slåttergubbe (Arnica montana)  2394 möh  Slåttergubbe är ganska vanlig i sydvästra Sverige där den växer på kalkfattig mark, i hävdade naturbetesmarker och slåtterängar, ljunghedar, skogsbryn och vägkanter. Arten hade tidigare en mycket vidare utbredning i Syd- och Mellansverige, men har gått tillbaka kraftigt och försvunnit från många av sina tidigare växtplatser.  Slåttergubbe har använts som läkeväxt och Hoffberg (1792) skriver att "Örten är kraftig, gör kräkning, drifwer urin, swett och rening hos fruent. Nyare Läkare berömma den uti Lamheter, Borttagenhet och mot swarta Starren, wid rötfeber, frossa m. m.". Linné uppger i Flora Lapponica (1737) att han sett småländska bönder insamla och röka slåttergubbe vid brist på tobak. Artnamnet montana kommer av latinets mons (berg) och betyder 'som växer i bergstrakter'.
Bernhard plåtar alpblomma Okänd blomma 2431 möh Alpros (Rhododenron Ferrugineum) 2276 möh Gullgentiana (Gentiana lutea) 2297 möh Dammen Mig 2296 möh
Sista stigningen på dagens vandring 2350 möh Säkerhetskedja på 2352 möh Äntligen in i bussen till hotellet Kort rast 15 minuter efter starten Kl 0954 In  i dalen (mellan komockorna)  1838 möh
Kl 1002 längre in i dalen Kl 1020 Vätskepaus (in och ut) 1909 möh Kl 1024 Dalen nedanför oss Kl 1030 passerade vi  på 1975 möh ett av många vackra vattendrag Kl 1037 Solen börjar steka oss
1045 ny vätskepaus vid stenhydda, 1996 möh 1045 ny vätskepaus vid stenhydda, 1996 möh Kl 1051 plåtas den sk proffsgruppen på väg uppåt KL 1105 bäckpassage 1933 möh Vilken väg ska vi välja (Kl  11 1956 möh)
Kohjord på 2064 möh Kl 1133 dokumenterar Anne orsaken till alla komockor på stigen Kl 1141 Kort  rast  2059 möh Kl 1141 Kort  rast  2059 möh Vänta på mig!
Kl 1147 Kesande kalv över stigen Hästsamling i dalen 2110 möh Kl 1216 Smygfotografering bland komockor Kl 1225 Sammanträde pågår kl 1225 Decentraliserat lunchande 2143 möh
Gräshoppa 2137 möh Kl 1405 Bäckfåran fotografen stod på huvudet i 5 minuter senare Kostängsel passeras 1954 möh Kl 1538 Sista kilometern avverkas Där nere är dagens mål
Kl 0955 fortfarande på skuggsidan av bergen