Småkryp, insekter

Insekter (Insecta) är en klass inom leddjuren och utgör den artrikaste djurgruppen bland landdjuren. Det vetenskapliga namnet, Insecta, kommer från latin och betyder "insnörd". Vetenskapen som ägnar sig åt insekter kallas för entomologi.
Aspglansbagge  Aspglansbaggen tillhör ordningen Skalbaggar (Coleoptera), familjen Bladbaggar (Chrysomelidae) och underfamiljen Glansbaggar (Chrysomelinae).  Aspglansbaggen finns i nästan hela Sverige, framförallt där det växer aspar. Honorna är störst. Övervintrar på marken bland löv och mossa. Kan avge en illaluktande vätska när de känner sig hotade. Bi  Bi suger nektar. Blodröd ängstrollslända  Blodröd ängstrollslända (Sympetrum sanguineum)  flyger gärna vid stillastående och långsamt rinnande vatten, samt vid dammar och diken. Det är en vanlig art som finns från Skåne i söder upp till Dalarna och Gästrikland. Hanen är intensivt röd medans honan är mera orange. Benen är helsvarta, liknande art som också har svarta ben är Svart ängstrollslända. Vingarna är genomskinliga och längst ut på vingarna har den vingmärken som är mörk i mitten och ljusare brunrött i kanterna. Bärfislarv Fläckig blombock
Fyrfläckad trollslända  Fyrfläckad trollslända slog sig till ro på en blompinne nedanför altanen Fyrfläckad trollslända Geting Gräsgrön guldbagge  Gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata). Harkrank
Honungsbi  Honungsbi lämnar Kungsmynta. Honungsbi  Honungsbi stoppar in sugröret Honungsbi  Honungsbi sörplar nektar på Kungsmynta. Humla Humlebagge  Humlebagge (Trichius fasciatus) är en skalbagge som tillhör ordningen bladhorningar. Längd 10-16 mm. Ses ofta på blommor såsom älgört, vildros, tistlar och flockblommiga växter där den äter pollen. Larven lever i murket trä, ofta i björk.
Påfågelögalarv Liljebagge Nordisk kärrtrollslända  Nordisk kärrtrollslända (Leucorrhinia rubicunda) i Johannestorp, Strängnäs. Nyckelpiga Nyfångad i spindelnät
Parande baggar Röda kålfisar Flicksländor  Parande flicksländor i Stora Vika. Prästbagge  Prästbagge (Rhagonycha fulva)j Randig skulderbock  Randig skulderbock (Oxymirus cursor).
Sjöflickslända  Sjöflickslända (Enallagma cyathigerum) Johannestorp, Strängnäs. Sjösandslända  Sjösandslända (Epheme vulgata), Strängnäs. Blodröd ängstrollslända  Blodröd ängstrollslända Spjutflickslända  Spjutflickslända (Coenagrion hastulatum) Johannistorp, Strängnäs. Stor Tordyvel
Strimlus  Fotograferad i kalkbrottet i Kalkbro, Åkers bergslag Strimlusen är ingen lus utan en skinnbagge. Genom sin storlek (10-11 mm) och röda färg med svarta längsstrimmor utgör de en praktfull anblick när de, ofta flera tillsammans, sitter i vita blommorna av flockblomstriga växter. Näringsväxterna är flockblomstriga växter, hos oss vanligen hundloka. I trädgårdar ses den ofta på kummin eller spansk körvel. Den är dock inte något skadedjur. Både nymfer och fullbildade djur suger fruktämnen och frön. Arten övervintrar som fullbildad i lövförna i skogsbryn och under buskar. När näringsväxterna börjar blomma ses de där från juni-juli, sysselsatta med parning och äggläggning. Nymferna är bruna med gula teckningar. De blir fullbildade från början av augusti och är till en början blekt gulröda. I augusti till början av september flyger de till närbelägna övervintringsplatser. Arten behöver mycket sol och värme för sin utveckling. Solfattiga eller kyliga somrar hinner många djur inte bli fullbildade innan höstkylan kommer. Dessa djur dör, eftersom strimlusen bara kan övervintra som fullbildad insekt. Varma, solrika somrar ökar populationen i storlek, och kommer flera sådana i rad utökar strimlusen sitt utbredningsområde. Ogynnsamma somrar medför motsatsen. Arten uppvisar därför stora skillnader i individantal och i antalet rapporterade lokaler mellan olika år.  Arten har en vidsträckt utbredning från Mellan-och Sydeuropa bort till södra Sibirien och Centralasien. I Sverige hittades den första gången 1817 i Berga i östra Småland. Där fanns den kvar till mitten av 1850-talet, men påträffades där igen i början av 1940-talet och finns fortfarande kvar. Även från Skåne finns ett 1800-talsfynd. 1916 dök den upp i Södermanland (Enskede) där den hållit sig kvar och spritt sig. Strimlusen och är nu vanlig i stora delar av Södermanland, Uppland, södra Västmanland och Östergötland. Från östra Småland har den spritt sig till Öland. Under 1990-talet har den påträffats på Gotland, i västra Skåne och i Danmark. Alla dessa nyfynd kan tillskrivas spridning från Baltikum, Polen och Nordtyskland där strimlusen spritt sig norrut. Strimlusen är med sin starka koppling till Södermanlands ett naturligt val som landskapsinsekt. Större frågeteckenbock på smörblomma vid naturstigen Större rödögonflickslända (Erythromma najas) hona Större sjötrollslända  Större sjötrollslända i Stora Vika. Svävfluga  Svävfluga (Hemipenthes maurus).
Svävfluga  Stor svävfluga vid tjärblomster på Åsa gravfält 22 maj 2019. Svävfluga  Stor svävfluga på Åsa gravfält, Överselö 22 maj 2019. Timmerman Trollslända  TrollslŠndan slog sig till ro pŒ en blompinne nedanfšr altanen