Butterflies

1 Allmän metallvingesvärmare (Adscita statices) Allmän metallvingesvärmare (Adscita statices) vid Marvikensjöarna i Gnesta kommun. Har ett vingspann på 24 till 32 millimeter. Hanens antenner är fjäderformade medan honans är enkla. Vingarna är gröna eller blågröna och metallglänsande. Larverna är knubbiga och 12 till 15 millimeter som fullvuxna med en ljusgrå eller gulgrön grundfärg. Det finns två former (f. statices och f. heuseri) av allmän metallvingesvärmare som av vissa anses vara olika arter. Den förstnämnda föredrar blomrika torra gräsmarker på sandig mark, medan den senare lever på fuktigare gräsmarker. De vuxna fjärilarna av formen f. heuseri kan ses på till exempel smörblommor och gökblomster medan f. statices ses på väddväxter, blåmunkar, trift och axveronika.	2 Amiral i Stora Vika utanför Nynäshamn. Art i familjen praktfjärilar. Den har ett vingspann på 53–62 mm och är sammetssvart med rödorange tvärband och vita fläckar i framvingens spets samt rödorange bakvingekant. Varje vår invandrar ett stort antal individer från medelhavsområdet; de parar sig och lägger ägg på brännässlor. Fjärilarna kläcks i juli–augusti, men klarar inte att övervintra i Sverige. De flesta dör under hösten, men vissa flyttar troligen söderut. (Nationalencyklopedin)	3 Aurorafjäril (Anthocharis cardamines) Aurorafjäril (Anthocharis cardamines) i Munkamöllan, Österlen, Skåne. Art i familjen vitfjärilar. Den är vit med mörka framvingespetsar; hos hanen är yttre hälften av framvingarna dessutom orange, hos båda könen är bakvingarnas undersidor grönmarmorerade. Arten lever på blomsterrika ängar och i skogsbryn. Den är allmän i hela Sverige på våren och försommaren. Larverna lever av korsblommiga växter. (Nationalencyklopedin)	4 Aurorafjäril i Munkamöllan, Österlen, Skåne. Art i familjen vitfjärilar.	5 Citronfjäril på Åsa Gravfält, Selaön, Strängnäs kommun.
6 Citronfjäril makro	7 Gammafly (Autographa gamma) Gammafly (Autographa gamma) på Selaön utanför Strängnäs	8 Kålfjäril i Stora Vika utanför Nynäshamn. Art i familjen vitfjärilar. Den har ett vingspann på 50–64 mm och är gulvit med mörka framvingehörn, ett par mörka fläckar på framvingens undersida och hos honan dessutom ett par mörka fläckar på framvingens ovansida. Larven, den s.k. kålmasken, lever av bladen (men lämnar vanligen huvudnerverna orörda) av kål och andra korsblommiga växter. Som utvuxen larv är den 40 mm lång och blågrön till gulgrå med svarta punkter och fläckar och två gula längslinjer på vardera sidan. Arten är vanlig i södra Sverige.	9 Ljungblåvingar i Sanda utanför Strängnäs.	10 Ljungblåvinge Ljungblåvinge (Plebeius argus) i Sanda utanför Strängnäs. Fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingbredden varierar mellan 23 och 27 millimeter. Hanen är blåviolett på ovansidan och vingarna har en brunsvart kant med vita fransar längst ut. Vingarnas undersidor är ljusgrå med mörka och orange fläckar. Honan är brun på ovansidan med orange fläckar längs vingkanterna. Vingarna är ljusare bruna på undersidan med fläckar liknande hanens. I Sverige förekommer den i hela landet utom i fjällen. Värdväxter för ljungblåvingen är bland annat ljung, arter i solvändesläktet och olika ärtväxter ur exempelvis käringtandssläktet, vedelsläktet, ginstsläktet och puktörnesläktet.
11	12 Mindre guldvinge på Nisses udd utanför Nynäshamn. En fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 22 och 34 millimeter. Hanen och honan är mycket lika varandra. Undersidan liknar ovansidan men är blekare i färgerna; gul eller gulorange på framvingen och blekt brunbeige på bakvingen. Utseendet på denna fjäril varierar vad gäller färgnyanser och mönster beroende på var den hör hemma i sitt stora geografiska utbredningsområde. Larven är grön med rödrosa ränder och blir upp till 15 millimeter lång. Värdväxt för mindre guldvinge är olika arter i skräppsläktet, bland annat bergsyra och ängssyra.	13 Mindre tåtelsmygare Mindre tåtelsmygare på Åsa Gravfält, Selaön, Strängnäs kommun. Fjärilsart i familjen tjockhuvuden. Vingspannet varierar mellan 22 och 27 millimeter. Lever på och äter av olika gräs, till exempel bergrör, timotej och kvickrot. Finns i Sverige upp till Gästrikland samt i södra halvan av Finland. Dess habitat är ängar, dikeskanter och andra miljöer där det finns gräs.	14 Nattfjäril i Tynäs ekhagar Nattfjäril i Tynäs ekhagar, Strängnäs	15 Nässelfjäril (Aglais urticae Linné 1758) Arten är mycket allmän i hela Sverige. Den övervintrar som fullbildad och visar sig tidigt om våren, då den parar sig och lägger ägg på brännässlor, som är larvernas värdväxt. Larven är brunsvart med ljusa längslinjer och gula, svartspetsade tornar. Fjärilarna kläcks och flyger i juli–oktober innan de uppsöker vinterkvarteren. Övervintrade nässelfjärilar kan i Sverige ses på vingarna redan tidigt i mars och är ett klassiskt vårtecken. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40-52 mm. (Nationalencyklopedin & Wikipedia)
16 Nässelfjäril Nässelfjäril på Rudbeckia	17 Påfågelöga i örtagården nedan för Strängnäs domkyrka. Påfågelöga är en fjärilsart; den enda i släktet Inachis. Den förekommer i stora delar av Europa och Asien. Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor; särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium, och den kan förflytta sig långa sträckor för att finna dessa. Fjärilen övervintrar som vuxen (imago), och kan därför ses mycket tidigt på våren. I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året. (Wikipedia)	18 Påfågelöga i örtagården nedan för Strängnäs domkyrka.	19	20 Art i familjen vitfjärilar. Den förekommer i holarkiska regionen och är allmän i hela Sverige. Rapsfjäril har ett vingspann på 37–47 mm och vita vingar med svarta fläckar och mörkskuggade vingribbor på bakvingarnas undersida.Rapsfjäril förekommer på öppen mark och har i södra Sverige två generationer, som flyger i maj–juni respektive juli–september. Larven lever på korsblommiga växter och kan skada rovor och kål. Puppan övervintrar (Nationalencyklopedin).
21	22 Forograferad i Stora Vika utanför Nynäshamn. Tillhör familjen praktfjärilar och förekommer i Europa, Asien och Nordamerika. Fjärilen har sammetsbruna vingar med en ljusgul ytterkant och ett band av blå fläckar innanför ytterkanten. Den flyger i juli till september och efter övervintring som fullbildad fjäril också i april till maj.	23 Fotograferad i örtagården nedanför Strängnäs domkyrka. Den storfläckiga pärlemorfjärilens habitat, den miljö den lever i, är torrare blomsterängar och steniga och klippiga områden. Den är på ovansidan orange med brunsvarta fläckar. På undersidan är den mönstrad med stora silvervita fläckar. Den hinner med minst två generationer per år och i larvstadierna äter den bland annat av olika violer. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på eller i närheten av larvens värdväxter. Efter någon vecka kläcks larven ur ägget. Larven lever på och äter av framför allt olika arter i violsläktet, till exempel styvmorsviol, ängsviol och åkerviol, men även arter i andra växtsläkten har rapporterats, bland annat oxtungesläktet och hallonsläktet (Wkipedia).	24 Fotograferad i örtagården nedanför Strängnäs domkyrka. Den storfläckiga pärlemorfjärilens habitat, den miljö den lever i, är torrare blomsterängar och steniga och klippiga områden. Den är på ovansidan orange med brunsvarta fläckar. På undersidan är den mönstrad med stora silvervita fläckar. Den hinner med minst två generationer per år och i larvstadierna äter den bland annat av olika violer. Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på eller i närheten av larvens värdväxter. Efter någon vecka kläcks larven ur ägget. Larven lever på och äter av framför allt olika arter i violsläktet, till exempel styvmorsviol, ängsviol och åkerviol, men även arter i andra växtsläkten har rapporterats, bland annat oxtungesläktet och hallonsläktet (Wkipedia).	25 Fotograferad på Åsa gravfält, Selaön, Strängnäs. Den svartfläckiga blåvingen är vår största blåvingeart. Den skiljer sig från samtliga andra arter genom distinkt svarta och relativt stora fläckar på vingarnas blå översidor. Vingarnas undersidor har större svarta prickar än övriga blåvingar. Fotograferad vid Åsa gravfält på Selaön, Strängnäs kommun.Vingbredd 33–42 mm. Svartfläckiga blåvingens miljökrav är mycket speciella då larverna endast lever av timjan och kungsmynta och för sin utveckling i Nordeuropa är beroende av att adopteras av en enda art av myra. I Sverige är blåvingens förekomst starkt kulturbetingad och flertalet förekomstområden är belägna i våra främsta odlingsbygder.
26 Fotograferad på Åsa gravfält, Selaön, Strängnäs.	27 Fotograferad på Åsa gravfält, Selaön, Strängnäs.	28 Vitfläckig guldvinge,hane, på Åsa gravfält, Selaön, Strängnäs. Vitfläckig guldvinge är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 26 och 32 millimeter, på olika individer. Förekommer från Europa, utom västligaste, nordligaste och sydligaste delarna, genom Sibirien till Mongoliet. Den finns i hela Sverige förutom i fjällen. Dess habitat är vanligen blomsterängar.	29 Vitfläckig guldvinge är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingspannet varierar mellan 26 och 32 millimeter, på olika individer. Förekommer från Europa, utom västligaste, nordligaste och sydligaste delarna, genom Sibirien till Mongoliet. Den finns i hela Sverige förutom i fjällen. Dess habitat är vanligen blomsterängar.