Viewing
Axel Hennix (1905–1988) var erkänt skicklig vare sig det gällde att skapa akvareller, teckningar, bokomslag, oljemålningar, guacher, collage eller träskulpturer.

Han bestämde sig tidigt för att bli konstnär. Sin första tavla sålde han som 12-åring, efter att ha ställt ut i ett bokhandelsfönster i Östersund. En kvarnägare från Frösö köpte två akvareller av honom. Sällskapet för jämtländsk konstkultur hade utställning varje höst i hotell Standard. Där fick Axel delta redan i unga år sida vid sida med tavlor från bland annat Carl Larsson och John Bauer.

Axel studerade vid Konsthögskolan i Stockholm 1928–30 och för André Lhote i Paris 1931. I Frankrike umgicks Axel med en grupp vetenskapsmän och konstnärer som flytt från den framväxande nazismen.
Han började på 30-talet att arbeta som tecknare för olika tidningar i Stockholm, omväxlande som kåserande iakttagare, ibland med politisk udd inte minst mot nazismen. Han tillhörde Klarakvarterens krets av bohemer och tidningsmedarbetare.

Han var en återkommande medarbetare i bland annat Aftonbladet, Folket i Bild, MT-Socialdemokraten, Ny Tid och satirtidskriften SöndagsNisse-Strix. ”Axel Hennix är en litterär akvallerist /…/ arbetar i litet format och det är något av mimiatyrmålei i hans detaljer”, skrev en resensent i Aftonbladet 22 februari 1933. Han publicerades i flera tidningar även som tecknande reseskildrare.

Axel illustrerade både egna och andras böcker. 1940 publicerade han ”Sagan om Anders ochj tjyvlemlarna” som följetong i Folke i Bild. Den gavs redan 1934 ut som bok på Seelig & Co:s förlag. Han gjorde bokomslag till bland annat vännen Nils Ferlins diktsamling ”Många kulörta lyktor” (1944).
Stacks Image 12
1945 flyttade Axel till Värmland med sin nyfunna kärlek Maria. De byggde vid Nysockensjön utanför Arvika en villa med en rymlig ateljé. I omgivningarna och i sin familj fann han många av sina motiv, men också från vistelser i medelhavsländerna. På 1960-talet publicerade han i Arvika Nyheter och Nya Wermlands-Tidningen sina betraktelser och illustrationer från framförallt resor i Italien och Spanien.

1991 gav Tago Förlag på initiativ av Gösta Flemming postumt ut den ännu opublicerade barnboken Elefantresan. I bokens eftertext beskriver Flemming Axel Hennix som ”en lite ringaktad särling på den västvärmländska konstscenen”.

Det är hög tid att Axel Hennix får den uppmärksamhet han är värd som en mycket allsidig och originell konstnär.
 Viewing